K-märkt

"K-märkt" är ett populärt samlingsbegrepp för de olika typer av skydd som en byggnad med kulturhistoriskt värde kan få. Det är dock ingen fackterm med en exakt innebörd. Här nedan beskrivs de olika juridiska skydd som en byggnad kan ha.

Väldigt många värdefulla byggnader omfattas inte av något av dessa skydd. Det betyder inte att de kan hanteras hur som helst. Oavsett om en byggnad är "k-märkt" eller inte så gäller Plan- och bygglagens bestämmelser som säger att ändringar av en byggnad ska utföras varsamt och att särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader inte får förvanskas.

Det bästa är dock om de värdefulla byggnaderna är utpekade och har fått en märkning så att det är tydligt för alla vad som gäller. Det är ett tidsödande arbete som bland annat innebär att bebyggelsen måste inventeras. För närvarande pågår arbetet med att inventera bebyggelsen i byarna runt Malmö.

Centralposthuset från 1906 är ett av Malmös byggnadsminnen. Foto: Olga Schlyter.

Byggnadsminne

En byggnadsminnesmärkning är en statlig skyddsform och det starkaste skydd en kulturhistoriskt värdefull byggnad kan få i Sverige. Även till exempel parker och andra anläggningar kan bli byggnadsminnen. Det är staten som genom Länsstyrelsen beslutar om byggnadsminnes-förklaring. Vem som helst kan lämna förslag till Länsstyrelsen på byggnader som borde bli skyddade.

För att en byggnad skall bli byggnadsminne krävs att den är mycket välbevarad eller haft en särskild betydelse. Byggnadsminnen får inte ändras utan tillstånd från Länsstyrelsen, och när ändringar görs ska arbetet övervakas av en antikvarisk kontrollant.
Malmö Kulturmiljös byggnadsantikvarier utför antikvariska kontroller på byggnadsminnen och kyrkor (som också skyddas av kulturminneslagen). På uppdrag av Länsstyrelsen utreder vi också om byggnader uppfyller kraven för byggnadsminnesförklaring.

Lorensborgs ungdomsgård

Lorensborgs ungdomsgård från 1958 är försedd med rivningsförbud (q) och varsamhetsbestämmelser (k) i detaljplan. Foto: Olga Schlyter.

Bestämmelser i detaljplan — Q, q och k

I detaljplaner regleras markens användning och bebyggelsens utformning. Detaljplanen är juridiskt bindande och anger såväl rättigheter som begränsningar. I detaljplanen kan värdefull bebyggelse markeras och särskilda bestämmelser införas. Bestämmelserna markeras på plankartan med olika bokstäver.  

Q

Ett stort Q är en bestämmelse om hur ett område eller en byggnad får användas. Den innebär att användningen ska vara anpassad till byggnadens kulturvärden. Det betyder att det kan vara bostäder, kontor, butiker eller annat, så länge bevarandet av byggnaden inte motverkas. Ett stort Q säger egentligen inget om hur byggnaden ska tas tillvara och den innebär inget rivningsförbud. Stora Q är alltså inte en "strängare variant" av lilla q, utan en helt annan typ av bestämmelse.

Utsnitt ur detaljplanen

Utsnitt ur detaljplanen över Lorensborgs ungdomsgård.

q

Ett litet q betecknar att byggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull och inte får förvanskas. Vad det innebär preciseras genom skyddsbestämmelser som står på plankartan. Det kan till exempel vara rivningsförbud eller att den befintliga utformningen och detaljer ska bibehållas. Skyddsbestämmelser kan reglera sådant som vanligtvis inte är bygglovpliktigt, exempelvis interiörer eller hur underhåll ska utföras. Litet q är det starkaste skydd en byggnad kan få i en detaljplan.  

k

Ett litet k betecknar att byggnaden har kulturhistoriska värden som ska tas till vara och att byggnadens karaktärsdrag ska beaktas när ändringar görs. Vad det innebär preciseras genom varsamhetsbestämmelser som står på plankartan. Varsamhetsbestämmelser kan till exempel ange vilken kulör en byggnad ska målas i eller hur fönstren ska se ut. Bestämmelserna kan inte reglera sådant som inte är bygglovpliktigt. De kan till exempel inte innebära krav på att originaldetaljer (exempelvis fönster) bevaras, men de kan styra hur detaljerna får se ut om de ändras.

Senast ändrad: 2014-10-21 15:16